Sommaren har nätt och jämnt tagit slut. Men ändå är det hög tid att planera för våren och få ner allting i jorden som ska blomma under nästa säsong. Och visst är det härligt att drömma?! Visionerna man har för sin trädgård är nästan halva nöjet! All denna planering, allt detta skapande i tanken. Vi är nog många trädgårdsnördar som håller oss uppe under vintern tack vara våra drömmar om kommande somrar. Och nu är det dags att skapa paradiset för våren 2019!
En blandad rabatt när den är som allra vackrast! Iris, pioner och allium trivs fint tillsammans.
På kolonin odlar vi förstås massor av olika grönsaker, blommor, träd och buskar. Men det har ju redan framgått att hjärtat klappar lite extra för just iris. I vår webbutik säljer vi skäggbärande iris av olika storlekar och så här års får vi leveranser direkt från våra odlare runt om i världen, för vidarebefordran till våra kunder. https://irisparadiset.se/’Sharp Dressed Man’ (Johnson 2010), en av alla läckra amerikanska irisar i sortimentet hos IrisParadiset.
Iris är ju egentligen ett väldigt vidlyftigt begrepp som kan innefatta flera olika saker. Irissläktet är uppdelat i olika grupper utifrån vissa egenskaper. Den grupp vi koncenterar oss på hos IrisParadiset är den som innefattar skäggbärande iris, närmare bestämt Iris x germanica (barbata). Flera synonymer finns, t.ex. tyskiris eller trädgårdsiris. Det som ibland lite slarvigt kallas skäggiris innehåller ju mer än det många först tänker på: den största sortens trädgårdsiris. Man gör ytterligare indelningar utifrån storleken. Svenskan saknar tydligt definierade klassificeringar och man använder istället ofta de engelska uttrycken. Hos IrisParadiset nöjer vi oss med tre olika indelningar. Dvärgiris kallar vi de minsta skäggbärande irisarna (på engelska Miniature Dwarf Bearded, max 20 cm höga, och Standard Dwarf Bearded, 20-40 cm höga).
Så söt och fräsch i vårrabatten! ’Dedicated’ (Black 2011).
Nästa grupp kallar vi Intermediates (på engelska Intermediate Bearded) som blir 41-70 cm höga. Något riktigt bra namn på svenska för dessa finns egentligen inte, utan det vanligaste är att man använder det engelska uttrycket. Eller helt enkelt ”mellanstora iris”.
’Dazzling’ – en urläcker iris i mellanstorlek (Black 2008).
Gruppen med de största irisarna kallas på engelska Tall Bearded iris och det är i regel den gruppen man avser när man på svenska talar om trädgårdsiris – eller bara iris, kort och gott. Tall Bearded har en höjd på 70 cm eller mer. I Sverige blommar dessa i maj och juni.
’Ma Veronique’ – en Tall Bearded som blir ca 80 cm hög. Pampig och vacker! (Cayeux 2015)
Både intermediates och dvärgiris är lite styvmoderligt behandlade grupper. Många samlare riktar helt in sig på de största sorterna och ägnar inte de övriga särskilt mycket uppmärksamhet. Det är naturligtvis inte så konstigt, med tanke på att det finns så ofantligt mycket att samla på enbart inom gruppen Tall Bearded. Man kan behöva begränsa sig på något sätt och att avgränsa storleksmässigt är ett naturligt steg att ta. Men det är ändå lite synd tycker vi. Både dvärgiris och intermediates finns i regnbågens alla färger och har ofta häftiga kombinationer av kulörer på en och samma blomma. Här är ett litet axplock av godbitar i den minsta storleken, som alla blommar tidigt på våren. Om de köps och planteras under tidiga hösten får man en underbar blomning bara några månader senare.
’Tickety-Boo’ (Niswonger 2001). Spännande och annorlunda dvärgiris.
Dvärgiris ’Devil’s Night’ (Keppel 2007) ger dramatisk kontrast i rabatten!’Banded Tiger’ (Schmieder 2005). En urläcker dvärgiris med s.k. plicatamönster.
Även iris av mellanstorlek, s.k. intermediates, är ganska okända för många. De överlappar blomningen hos dvärgiris och de största irisarna och är därför mycket användbara. Att kombinera alla tre varianterna ger rabatter som blir otroligt vackra under hela våren och försommaren.
I alla kategorierna går det att hitta både prisvärda sorter som man har råd att slösa med, men också exklusiva nyheter som ofta är väldigt intressanta för samlare. För det är ju också en annan härlig sak med iris – det finns något för alla! Iris är underbart i stora sjok, men en pampig, stor iris kan mycket väl stå som ett smycke i ensamt majestät. Hos IrisParadiset har vi en stor prismässig bredd och vad man än letar efter så kan man hitta det hos oss. Vi tycker också att det är väldigt roligt att få ge oss ut på detektivuppdrag och försöka hitta just de irisar som står högst upp på våra kunders önskelistor!
’Death By Chocolate’ (Bianco 2002). Dvärgiris, 30 cm hög.’Man’s Best Friend’ (Black 2008). Intermediate, 65 cm hög.’Petticoat Shuffle’ (Schreiner 2010). Tall Bearded, 85 cm hög.’Space Signal’ (Keppel 2018). Tall Bearded, 95 cm hög, som förutom i USA bara finns hos IrisParadiset i hela världen. Unik!
’Haunted Heart’ – en underbar iris i säregna rosa/violett/grå toner.
Det här blir ett riktigt nördigt iris-inlägg, men jag är lite ”starstruck” just nu och kan inte låta bli. The American Iris Society delar varje år ut det prestigefyllda priset The American Dykes Memorial Medal (eller ”Dykes Medal” helt enkelt) till den allra bästa och finaste irisen från en amerikansk förädlare. (Andra delar av världen har sina egna motsvarigheter.) Och häromdagen fick vi veta vem som fått den stora äran i år.
’Babbling Brook’ – den allra första irisen från Keith Keppel som vann Dykes Medal år 1972.
Min absoluta favorit-förädlare Keith Keppel vann förtjänstfullt – igen – med sin underbara iris ’Haunted Heart’. Det är inte första gången precis. Keith Keppel korsade sin första iris år 1954. Den första irisen han introducerade på marknaden var ’Humoresque’, 1962. Han har hållit på ett tag…! Första gången han vann Dykes Medal var faktiskt redan 1972 med ’Babbling Brook’. Därefter dröjde det ett tag, men på senare år har vinsterna ramlat in i tät följd.
’Sea Power’ – en enormt vacker, rent blå iris.
2004 ’Crowned Heads’, 2006 ’Sea Power’, 2011 ’Drama Queen’, 2012 ’Florentine Silk’, 2015 ’Gypsy Lord’ och 2017 vann han med en fantastisk luminata; ’Montmartre’.
’Florentine Silk’ – en populär iris i läckra färger.
Keith Keppel har blivit en nära och fin bekantskap som jag värderar oerhört högt. I vår irisbutik har vi flera nyintroduktioner från honom som vi får hit genom ett unikt specialavtal. Med ålderns rätt så har han slutat exportera och hans nyaste irisar går därför bara att köpa i USA. Så det dröjer i regel ganska många år innan vi får se dem ute i Europa och det är förstås inte alls säkert att alla hittar hit.
’Montmartre’ – nästan självlysande och alldeles, alldeles fantastisk!
Men han gör ett undantag för oss och som enda butik i hela världen utanför USA kan vi erbjuda några splitter nya varianter från 2018. Vi är så otroligt glada för detta! Till våren kan man se dem blomma på kolonin så klart!
Då ska vi också se till att få hem några av årets vinnare av Dykes Medal: ’Haunted Heart’!
’Montmartre’ igen – vacker så att det nästan gör ont!
Samtliga bilder i det här inlägget är lånade från hemsidan som tillhör The American Iris Society.
Augusti. Den sista av sommarmånaderna. Jag drabbas lätt av lite sensommarångest så här års. Så mycket man planerade och ville och skulle. Och kanske blev inte så mycket gjort som man hade tänkt sig… Men i år tycker jag att vi skyller på värmen! Vi verkar vara många som mest gått omkring och flämtat i skuggan. Min andra hälft hör dock till dem som käckt utbrister ”Äntligen fick vi en riktig sommar!” Under 35 grader kan det omöjligt vara för varmt, enligt hans termostat. Ibland är vi lite olika, han och jag…
Plommonträd i regn.
I förra veckan var det därför jag som sa hurra, äntligen fick vi lite svalare dagar! Och regn. Visserligen mest i form av korta skurar. Men ändå… Växterna blir glada och det är härligt att se allting växa så det knakar. Fast i skrivande stund är ”Afrika-värmen” här och hälsar på. Nästan 29 grader i skuggan igen. Då blir det inte mycket gjort från min sida. Bara vattna det viktigaste, njuta av det som fortfarande blommar och så får man tänka att ogräset faktiskt går att rensa någon annan dag.
Lavendel, en trogen långblommare.
Vi har tagit det lugnt på kolonin hela familjen när värmen har varit som värst. Man orkar inte mycket annat. Men det finns ändå en hel del måsten och borde. Äppelträdet behöver beskäras igen. Vi satsar främst på JAS-beskärning (dvs beskärning under juli, augusti eller september) vilket betyder att det är hög tid nu. Att renovera vårt äppelträd är en segdragen historia. Det hade varit lämnat vind för våg under väldigt många år. Väldigt, väldigt många år faktiskt. Projektet att försöka få en lite mer klassisk fruktträdsfason på det måste därför tas bit för bit. En hård beskärning skulle bara resultera i massor av vattenskott som varken vi eller trädet skulle bli gladare av. Vår arborist som vi konsulterade redan den första sommaren på lotten har rekommenderat en 5-årsplan som vi nu försöker följa.
Vit nepeta, troget väntande på sin tur.
Vad borde jag mera? Plantera iris förstås, har massor i växthuset som behöver få komma ut i rabatterna. Lite vit kantnepeta väntar också på att få flytta ur sina krukor. Jag borde rädda päronträdet på baksidan som håller på att kvävas av levnadsglad humle som svingar sig upp i den trötta gamla trädkronan. Jag borde hjälpa bokharabindan på plats så att den kan väva en fin, tät och grön gobeläng på vår spalje, som utgör den sista väggen längst ner på lotten. Och jag borde förstås rensa ogräs! De klarar sig alltid, det spelar ingen roll hur torr och eländig sommaren än är, livskraften hos kirskål och parksallat slår det mesta.
Men idag tar vi det lugnt! Snart kommer väl svalkan tillbaka och med den arbetslusten. Tills dess står mera vila på schemat! Och att umgås med besökare förstås. Den här kompisen dyker ofta upp på kolonin, vi har en hel släkt med ekorrar i Eriksdalslunden. Tänk att vi befinner oss mitt i Stockholm. Det kan man inte tro!
