Dagarna flyger!

Tiden har inte riktigt räckt till den här sommaren. Det är fortfarande så mycket som ska byggas upp och återskapas på kolonin. Ibland får jag erkänna att jag blir lite avundsjuk på pigga pensionärer som kan lägga alla vakna timmar på enbart det de har lust med. Men just nu består livet av fler delar, och barn och jobb ska ha sitt också. Så är det bara och mitt i alltihop är vi ändå glada att barnfamiljer också får förtroendet och chansen att vara kolonister.

Det färdiga staketet med grinden som ett vitt utropstecken.

Men staketet är i alla fall klart. Nytt, fint, rött och skinande. Det jobbet blev ett bra exempel på att det kräver sin man eller kvinna att ha en kolonilott med stuga. Många gånger är det tyngre och slitigare än man tror. Målningen var den lätta biten, om man säger så.

Mååånga spjälor…!
Grinden målas.

För säkerhets skull räknade jag inte spjälorna, det kändes bättre att inte veta. Vårt staket hade varit med om en hel del öden och äventyr före vår tid. Väder och vind – kanske framför allt då regnet förstås – påverkar slänten bakom oss i allra högsta grad. Grus och jord är ständigt på väg ner mot Årstaviken. Vägen hade genom åren flyttat sig mot staketet, brutit loss några av stolparna och helt enkelt makat hela härligheten in emot tomten. Så en sektion av staketet stod helt sonika löst mot marken.

Se där! Ett hål för en stolpe.

Maken spottade i nävarna och gjorde en arkeologisk utgrävning. Och se! Den som söker han finner. Under vägen på vift fanns rester av våra staketfästen. Bara att försiktigt bända upp resterna och återanvända hålen. Nu använder vi riktiga stolpskor som förhoppningsvis står emot naturkrafterna lite bättre.

Stolpskor. En nymodighet förvisso, men en bra sådan.

Annars är förberedelserna redan i full gång inför nästa sommar. Jag tänker vara modig och börja peta ner perenner i de rabatter jag tror och hoppas är fria från parksallat.

Här står ett gäng iris med olika härliga färger på blommorna och väntar på utplantering. Jag bara älskar iris och det fanns lite rester av dem i våra översta solstekta rabatter. Det är ett mycket klokt växtval på just den platsen och jag bygger vidare på det. Tillsammans med rosor (som får kämpa lite mer i hettan) så hoppas jag på riktigt maffig försommarblomning.

Iris germanica på väg ner i jorden.

Lämna ett svar

10 − nio =