Sommaren har nätt och jämnt tagit slut. Men ändå är det hög tid att planera för våren och få ner allting i jorden som ska blomma under nästa säsong. Och visst är det härligt att drömma?! Visionerna man har för sin trädgård är nästan halva nöjet! All denna planering, allt detta skapande i tanken. Vi är nog många trädgårdsnördar som håller oss uppe under vintern tack vara våra drömmar om kommande somrar. Och nu är det dags att skapa paradiset för våren 2019!
En blandad rabatt när den är som allra vackrast! Iris, pioner och allium trivs fint tillsammans.
På kolonin odlar vi förstås massor av olika grönsaker, blommor, träd och buskar. Men det har ju redan framgått att hjärtat klappar lite extra för just iris. I vår webbutik säljer vi skäggbärande iris av olika storlekar och så här års får vi leveranser direkt från våra odlare runt om i världen, för vidarebefordran till våra kunder. https://irisparadiset.se/’Sharp Dressed Man’ (Johnson 2010), en av alla läckra amerikanska irisar i sortimentet hos IrisParadiset.
Iris är ju egentligen ett väldigt vidlyftigt begrepp som kan innefatta flera olika saker. Irissläktet är uppdelat i olika grupper utifrån vissa egenskaper. Den grupp vi koncenterar oss på hos IrisParadiset är den som innefattar skäggbärande iris, närmare bestämt Iris x germanica (barbata). Flera synonymer finns, t.ex. tyskiris eller trädgårdsiris. Det som ibland lite slarvigt kallas skäggiris innehåller ju mer än det många först tänker på: den största sortens trädgårdsiris. Man gör ytterligare indelningar utifrån storleken. Svenskan saknar tydligt definierade klassificeringar och man använder istället ofta de engelska uttrycken. Hos IrisParadiset nöjer vi oss med tre olika indelningar. Dvärgiris kallar vi de minsta skäggbärande irisarna (på engelska Miniature Dwarf Bearded, max 20 cm höga, och Standard Dwarf Bearded, 20-40 cm höga).
Så söt och fräsch i vårrabatten! ’Dedicated’ (Black 2011).
Nästa grupp kallar vi Intermediates (på engelska Intermediate Bearded) som blir 41-70 cm höga. Något riktigt bra namn på svenska för dessa finns egentligen inte, utan det vanligaste är att man använder det engelska uttrycket. Eller helt enkelt ”mellanstora iris”.
’Dazzling’ – en urläcker iris i mellanstorlek (Black 2008).
Gruppen med de största irisarna kallas på engelska Tall Bearded iris och det är i regel den gruppen man avser när man på svenska talar om trädgårdsiris – eller bara iris, kort och gott. Tall Bearded har en höjd på 70 cm eller mer. I Sverige blommar dessa i maj och juni.
’Ma Veronique’ – en Tall Bearded som blir ca 80 cm hög. Pampig och vacker! (Cayeux 2015)
Både intermediates och dvärgiris är lite styvmoderligt behandlade grupper. Många samlare riktar helt in sig på de största sorterna och ägnar inte de övriga särskilt mycket uppmärksamhet. Det är naturligtvis inte så konstigt, med tanke på att det finns så ofantligt mycket att samla på enbart inom gruppen Tall Bearded. Man kan behöva begränsa sig på något sätt och att avgränsa storleksmässigt är ett naturligt steg att ta. Men det är ändå lite synd tycker vi. Både dvärgiris och intermediates finns i regnbågens alla färger och har ofta häftiga kombinationer av kulörer på en och samma blomma. Här är ett litet axplock av godbitar i den minsta storleken, som alla blommar tidigt på våren. Om de köps och planteras under tidiga hösten får man en underbar blomning bara några månader senare.
’Tickety-Boo’ (Niswonger 2001). Spännande och annorlunda dvärgiris.
Dvärgiris ’Devil’s Night’ (Keppel 2007) ger dramatisk kontrast i rabatten!’Banded Tiger’ (Schmieder 2005). En urläcker dvärgiris med s.k. plicatamönster.
Även iris av mellanstorlek, s.k. intermediates, är ganska okända för många. De överlappar blomningen hos dvärgiris och de största irisarna och är därför mycket användbara. Att kombinera alla tre varianterna ger rabatter som blir otroligt vackra under hela våren och försommaren.
I alla kategorierna går det att hitta både prisvärda sorter som man har råd att slösa med, men också exklusiva nyheter som ofta är väldigt intressanta för samlare. För det är ju också en annan härlig sak med iris – det finns något för alla! Iris är underbart i stora sjok, men en pampig, stor iris kan mycket väl stå som ett smycke i ensamt majestät. Hos IrisParadiset har vi en stor prismässig bredd och vad man än letar efter så kan man hitta det hos oss. Vi tycker också att det är väldigt roligt att få ge oss ut på detektivuppdrag och försöka hitta just de irisar som står högst upp på våra kunders önskelistor!
’Death By Chocolate’ (Bianco 2002). Dvärgiris, 30 cm hög.’Man’s Best Friend’ (Black 2008). Intermediate, 65 cm hög.’Petticoat Shuffle’ (Schreiner 2010). Tall Bearded, 85 cm hög.’Space Signal’ (Keppel 2018). Tall Bearded, 95 cm hög, som förutom i USA bara finns hos IrisParadiset i hela världen. Unik!
’Haunted Heart’ – en underbar iris i säregna rosa/violett/grå toner.
Det här blir ett riktigt nördigt iris-inlägg, men jag är lite ”starstruck” just nu och kan inte låta bli. The American Iris Society delar varje år ut det prestigefyllda priset The American Dykes Memorial Medal (eller ”Dykes Medal” helt enkelt) till den allra bästa och finaste irisen från en amerikansk förädlare. (Andra delar av världen har sina egna motsvarigheter.) Och häromdagen fick vi veta vem som fått den stora äran i år.
’Babbling Brook’ – den allra första irisen från Keith Keppel som vann Dykes Medal år 1972.
Min absoluta favorit-förädlare Keith Keppel vann förtjänstfullt – igen – med sin underbara iris ’Haunted Heart’. Det är inte första gången precis. Keith Keppel korsade sin första iris år 1954. Den första irisen han introducerade på marknaden var ’Humoresque’, 1962. Han har hållit på ett tag…! Första gången han vann Dykes Medal var faktiskt redan 1972 med ’Babbling Brook’. Därefter dröjde det ett tag, men på senare år har vinsterna ramlat in i tät följd.
’Sea Power’ – en enormt vacker, rent blå iris.
2004 ’Crowned Heads’, 2006 ’Sea Power’, 2011 ’Drama Queen’, 2012 ’Florentine Silk’, 2015 ’Gypsy Lord’ och 2017 vann han med en fantastisk luminata; ’Montmartre’.
’Florentine Silk’ – en populär iris i läckra färger.
Keith Keppel har blivit en nära och fin bekantskap som jag värderar oerhört högt. I vår irisbutik har vi flera nyintroduktioner från honom som vi får hit genom ett unikt specialavtal. Med ålderns rätt så har han slutat exportera och hans nyaste irisar går därför bara att köpa i USA. Så det dröjer i regel ganska många år innan vi får se dem ute i Europa och det är förstås inte alls säkert att alla hittar hit.
’Montmartre’ – nästan självlysande och alldeles, alldeles fantastisk!
Men han gör ett undantag för oss och som enda butik i hela världen utanför USA kan vi erbjuda några splitter nya varianter från 2018. Vi är så otroligt glada för detta! Till våren kan man se dem blomma på kolonin så klart!
Då ska vi också se till att få hem några av årets vinnare av Dykes Medal: ’Haunted Heart’!
’Montmartre’ igen – vacker så att det nästan gör ont!
Samtliga bilder i det här inlägget är lånade från hemsidan som tillhör The American Iris Society.
Hur gick det här till? Juli är redan slut. Och jag som inte ens har skrivit månadens första inlägg än! Hur kommer det sig att sommaren alltid går så fort? Man längtar och väntar hela vintern och sedan hinner man inte ens blinka så har nästan allting redan visslat förbi.
Skördetiden närmar sig och plommonen mognar.
Men vi har haft det fint på lotten. För första gången kunde vi vara med på Tusen Trädgårdar, som i år gick av stapeln söndagen den 1 juli. Ett riktigt härligt evenemang där trädgårdsägare över hela Sverige öppnar sina trädgårdar för allmänheten under en hel dag. Det var fantastiskt roligt! Jag hade blivit varnad av mina grannar att det brukade vara väldigt sparsamt med besökare. Så jag tog med en god bok och såg fram emot en stillsam dag under äppelträdets skugga.
I år är det gott om frukt!Gamla pelare.med gamla lagningar. Så fina tycker vi!
Men arrangörerna hade helt klart lyckats med marknadsföringen, för det kom en strid ström med gäster under precis hela dagen och det var aldrig långa pauser innan nästa gäng besökare dök upp. Alla var väldigt vänliga och hade många snälla superlativ att säga om vår koloni. Fast jag var förstås noga med att betona att det fortfarande är ett pågående renoveringsprojekt. Egentligen är det ju en trädgårdsrestaurering vi håller på med. Att försöka återställa lotten så som den en gång var uppbyggd och planerad. Samtidigt som den också ska fungera för just vår familj i detta nu.
Hur som helst fick jag verkligen blodad tand och det ska bli roligt att visa upp trädgården om två år igen. Återstår att se hur långt vi har kommit med arbetet då.
Ännu en gäst på kolonilotten.En ensam och lite skamfilad skönhet i kvällsljuset. ’Ma Veronique’ – nyhet från 2015 – bjöd besökarna på en sista doft av iris den 1 juli.
Redan i våras hade vi faktiskt en mjukstart då vi höll öppet under lördagseftermiddagar i maj och juni för den som ville komma och se blommande iris. Vi annonserade väldigt sparsamt och hade förstås ingen rusning de dagarna. Men trots att lotten är liten och inte tillåter några enorma iris-rabatter så låter vi den ändå fungera som visningsträdgård. Den har ju ett fantastiskt läge mitt inne på Söder, både för besökarna som ska ta sig dit och för irisarna som stortrivs i den solstekta södersluttningen. Så vi fortsätter nästa år också har vi tänkt. Hälsa gärna på oss då! Varje lördag i maj och juni mellan klockan 12 och 16 finns vi där. (Just det ja… skulle det råka bli inställt av någon anledning så kan jag ju alltid berätta det här på bloggen. Vad trevligt, där fick den en ny funktion!)
Terrasserna gör det lätt att fotografera i grodperspektiv. Majs i grönsakslandet. Hallon i bakgrunden.
Trädgårdslandet är det senaste som äntligen har blivit färdigt. Jag är så glad att Projekt Rensning börjar närma sig slutet och att allting börjar få sin slutliga form. Jag är väldigt nöjd med hallonlandet som fått sin plats längst in mot kanten.
Hallon och gången med plattor i bakgrunden. Majs och smultron längst fram. Det ser trångt ut för hallonen, men bilden luras och det fungerar fint.
En granne längre bort i området donerade plattor när hon skulle göra om sin uteplats. Hos oss passar de perfekt och blev en mycket trevlig gång, som gör skötseln ungefär 1000 gånger lättare. Samtidigt som det ser snyggt och prydligt ut. Jag skulle nog ha önskat mig lite mer strukturerade grönsaksodlingar, men vi stoppade ner lite av varje som vi dragit upp i kruka under våren och så fick det duga så i år. Jag inser tyvärr att sista ordet ännu inte är sagt mellan mig och kirskålen som härskade här nere så sent som i vintras. Det blir nog många rensningsvändor till, misstänker jag. Men det börjar i alla fall likna vår slutvision! Och det är vi så glada för.
Den lilla marktäckaren.
I bortre hörnan av kökslandet står en ros. Den har vi diskuterat ingående, många gånger. Det är en magnifik ’The Fairy’ som fanns här redan när vi kom. Men själv hade jag en fantastisk plan som innefattade en hörna full med ljuvliga örter. Perfekt precis bredvid uteplatsen där vår vattenpost finns och där vi kommer att få det där härliga uteköket som maken tänkte bygga någon gång när han inte har något annat för sig. Men av någon outgrundlig anledning så tyckte min man – som lustigt nog också råkar vara den som sköter de tyngsta grävjobben – att rosen var så fantastiskt magnifik så att det vore synd att flytta på den.
’The Fairy’. Ingen liten diskret älva hos oss. Tvärtom – en enorm jätte som väller ner över terrasskanten. Helt fel i grönsakslandet, men alldeles alldeles underbar!
Han hävdar med bestämdhet att den inte kommer att klara en flytt. Nix. Faktiskt absolut inte, aldrig någonsin. Faktiskt. Så den får stå där den står. I alla fall tills vidare. Jag klämde ner lite kryddor i hörnet som fanns kvar och tänker att de kanske kan inspirera till stordåd någon gång i framtiden. När han står vid sin nybyggda grill och lagar till en hejdlöst god lördagsmiddag så kanske han kommer på vad bra det vore med plats för ännu mera salvia och dragon och rosmarin. (Tänk en stor, maffig rosmarinbuske som väller ner över kanten istället! Den skulle klara sig året om i den hörnan. Jodå, nästan alldeles säkert så tror jag att den skulle klara sig. Åh, vad härligt det skulle vara!)
Annars är vi förstås, precis som så många andra, bekymrade över årets massiva torka. Än har vi inget bevattningsförbud, och tur är väl det, så mycket nyplanterat som vi har.
Det regnar! Nej, bara fusk. Ibland måste grönsakerna vattnas, det kommer man inte ifrån.
Det är kommunalt vatten i våra ledningar och det är man glad för när man ska dricka och laga mat. Men med tanke på bevattningen skulle det kännas betydligt mer vettigt med sjövatten. Lite synd att Årstaviken är så nära och ändå så långt härifrån när man ska vattna sina odlingar. Fast vi gör förstås vad vi kan, lagrar regnvatten i tunnor och begränsar oss så gott det går. Återstår att se om det kommer något regn i augusti. Självklart förstår jag dem som älskar fina sommardagar. Men själv tycker jag bäst om den lite svalare svenska sommaren.
Men när det nu råkar vara värmebölja och torka så gör det ju ingenting alls att iris händelsevis är en förnämligt torktålig växt. (Tänk bara på att passa den med vattning när den är nyplanterad). Förresten! Jag har beställt en massa spännande irisar från USA som är här om några veckor. Bara åt mig själv, men kanske tar vi in några av sorterna i butiken till nästa säsong. Ska testodla dem lite först.
Det ska jag berätta mer om en annan gång. Nu är det dags att runda av detta enda juli-inlägg. Vi ses igen i augusti!
En fin liten kompis i perennrabatten. Campanula ’Fancy Mee’.
Oj, vad tiden går fort när man har roligt! Och det har vi just nu. Det arbetas intensivt både med irisbutiken och med rabatterna på kolonin. Alla våra iris har blommat över förväntan under en mycket lång period. Först ut är förstås små dvärgirisar och de mellanstora sorterna. Men den senaste månaden har vi avjutit de största, de som kallas ”Tall Bearded” på engelska. Här är det ’Sur la Plage’ från år 2017 som blommar vackert.
’Sur la Plage’. En unik fransk nyintroduktion från 2017. Liknar inget annat!
En annan mycket fin nyhet från år 2013 är den annorlunda ’Un Peu Fou’. Det betyder ”lite galen” på franska och nog kan man hålla med om det alltid! Detta är en iris som blommar länge och tacksamt hos oss. Och den syns! Många besökare har stannat till och undrat vad det är för en annorlunda iris.
Söt och annorlunda! ’Un Peu Fou’ – en fransk godbit.
Färgerna blev lite märkliga i skuggan, men den här bilden får vara med ändå. Här nedan syns ’Infusion Tilleul’, som är något så annorlunda som ett försök till en grön amoena. (En amoena är en iris med vita standards, dvs upprättstående kronblad, och färgade falls, dvs hängbladen på blomman.) Färgnyanserna är riktigt, riktigt annorlunda med standards i en gråvit eller lavendelvit nyans och falls i gulbrunt med dragning åt grönt. Återigen en fransk iris, denna introducerades på marknaden år 2014.
I bakgrunden syns ’Thornbird’, en gammal trotjänare från 1988, som inte har slagit igenom riktigt i Sverige ännu. Men nu börjar den upptäckas och det tycker vi är väldigt roligt! Även denna har annorlunda, trendiga färger som drar mot beige/gult/gröngult. Men det allra häftigaste är kanske de långa skäggen i senapsgult som är förlängda med lila ”horn”, som sträcker sig långt ut på blomman.
’Infusion Tilleul’ med kompisen ’Thornbird’ i bakgrunden. Två irisar som fortsätter på temat Annorlunda!
Självklart finns alla dessa irisar – och nästan 200 till – att köpa i vår nystartade irisbutik på webben. Om bara några veckor börjar höstens leveranser från odlare runt om i Europa och USA. Häng med oss då och hitta dina favoriter för en blommande rabatt nästa säsong!
Nu är det dags! Nu finns det äntligen en svensk irisbutik på nätet. Ett drygt halvårs jobb är till ända. Eller snarare börjar! Det här ska bli så roligt. Vi har alltså dragit igång en webbutik med 190 olika sorters iris, stora och små. Ännu fler plockas in efter hand. Specialiteter från USA som ingen annan har. Massor av fina sorter från Europa. Mycket blir förstås beställningsvaror, som levereras när odlarna skördar sina iris på sensommar och höst. Men vi har också övervintrat ett helt gäng i växthus som levereras precis när så önskas. Redan nu verkar kunderna gilla konceptet och det ska bli så spännande att se hur allt fortsätter.
Kolonin börjar gå i vila. Men här hemmavid är det full aktivitet. Nya spännande idéer och affärsplaner tar form. Kontakter tas och förutsättningar skapas. Och kolonin kan bli en viktig del. Tänk vad härligt om det största intresset också kan få bidra till försörjningen! Bilden visar en av många stora lådor proppfulla med bebisar som nu ska tas om hand och få bo i polytunnel över vintern. Det här ska bli roligt! Fortsättning följer till våren!
Tiden har inte riktigt räckt till den här sommaren. Det är fortfarande så mycket som ska byggas upp och återskapas på kolonin. Ibland får jag erkänna att jag blir lite avundsjuk på pigga pensionärer som kan lägga alla vakna timmar på enbart det de har lust med. Men just nu består livet av fler delar, och barn och jobb ska ha sitt också. Så är det bara och mitt i alltihop är vi ändå glada att barnfamiljer också får förtroendet och chansen att vara kolonister.
Det färdiga staketet med grinden som ett vitt utropstecken.
Men staketet är i alla fall klart. Nytt, fint, rött och skinande. Det jobbet blev ett bra exempel på att det kräver sin man eller kvinna att ha en kolonilott med stuga. Många gånger är det tyngre och slitigare än man tror. Målningen var den lätta biten, om man säger så.
Mååånga spjälor…!Grinden målas.
För säkerhets skull räknade jag inte spjälorna, det kändes bättre att inte veta. Vårt staket hade varit med om en hel del öden och äventyr före vår tid. Väder och vind – kanske framför allt då regnet förstås – påverkar slänten bakom oss i allra högsta grad. Grus och jord är ständigt på väg ner mot Årstaviken. Vägen hade genom åren flyttat sig mot staketet, brutit loss några av stolparna och helt enkelt makat hela härligheten in emot tomten. Så en sektion av staketet stod helt sonika löst mot marken.
Se där! Ett hål för en stolpe.
Maken spottade i nävarna och gjorde en arkeologisk utgrävning. Och se! Den som söker han finner. Under vägen på vift fanns rester av våra staketfästen. Bara att försiktigt bända upp resterna och återanvända hålen. Nu använder vi riktiga stolpskor som förhoppningsvis står emot naturkrafterna lite bättre.
Stolpskor. En nymodighet förvisso, men en bra sådan.
Annars är förberedelserna redan i full gång inför nästa sommar. Jag tänker vara modig och börja peta ner perenner i de rabatter jag tror och hoppas är fria från parksallat.
Här står ett gäng iris med olika härliga färger på blommorna och väntar på utplantering. Jag bara älskar iris och det fanns lite rester av dem i våra översta solstekta rabatter. Det är ett mycket klokt växtval på just den platsen och jag bygger vidare på det. Tillsammans med rosor (som får kämpa lite mer i hettan) så hoppas jag på riktigt maffig försommarblomning.
