Vad hände?

Hur gick det här till? Juli är redan slut. Och jag som inte ens har skrivit månadens första inlägg än! Hur kommer det sig att sommaren alltid går så fort? Man längtar och väntar hela vintern och sedan hinner man inte ens blinka så har nästan allting redan visslat förbi.

Skördetiden närmar sig och plommonen mognar.

Men vi har haft det fint på lotten. För första gången kunde vi vara med på Tusen Trädgårdar, som i år gick av stapeln söndagen den 1 juli. Ett riktigt härligt evenemang där trädgårdsägare över hela Sverige öppnar sina trädgårdar för allmänheten under en hel dag. Det var fantastiskt roligt! Jag hade blivit varnad av mina grannar att det brukade vara väldigt sparsamt med besökare. Så jag tog med en god bok och såg fram emot en stillsam dag under äppelträdets skugga.

I år är det gott om frukt!
Gamla pelare.med gamla lagningar. Så fina tycker vi!

Men arrangörerna hade helt klart lyckats med marknadsföringen, för det kom en strid ström med gäster under precis hela dagen och det var aldrig långa pauser innan nästa gäng besökare dök upp. Alla var väldigt vänliga och hade många snälla superlativ att säga om vår koloni. Fast jag var förstås noga med att betona att det fortfarande är ett pågående renoveringsprojekt. Egentligen är det ju en trädgårdsrestaurering vi håller på med. Att försöka återställa lotten så som den en gång var uppbyggd och planerad. Samtidigt som den också ska fungera för just vår familj i detta nu.

Hur som helst fick jag verkligen blodad tand och det ska bli roligt att visa upp trädgården om två år igen. Återstår att se hur långt vi har kommit med arbetet då.

Ännu en gäst på kolonilotten.
En ensam och lite skamfilad skönhet i kvällsljuset. ’Ma Veronique’ – nyhet från 2015 – bjöd besökarna på en sista doft av iris den 1 juli.

Redan i våras hade vi faktiskt en mjukstart då vi höll öppet under lördagseftermiddagar i maj och juni för den som ville komma och se blommande iris. Vi annonserade väldigt sparsamt och hade förstås ingen rusning de dagarna. Men trots att lotten är liten och inte tillåter några enorma iris-rabatter så låter vi den ändå fungera som visningsträdgård. Den har ju ett fantastiskt läge mitt inne på Söder, både för besökarna som ska ta sig dit och för irisarna som stortrivs i den solstekta södersluttningen. Så vi fortsätter nästa år också har vi tänkt. Hälsa gärna på oss då! Varje lördag i maj och juni mellan klockan 12 och 16 finns vi där. (Just det ja… skulle det råka bli inställt av någon anledning så kan jag ju alltid berätta det här på bloggen. Vad trevligt, där fick den en ny funktion!)

Terrasserna gör det lätt att fotografera i grodperspektiv. Majs i grönsakslandet. Hallon i bakgrunden.

Trädgårdslandet är det senaste som äntligen har blivit färdigt. Jag är så glad att Projekt Rensning börjar närma sig slutet och att allting börjar få sin slutliga form. Jag är väldigt nöjd med hallonlandet som fått sin plats längst in mot kanten.

Hallon och gången med plattor i bakgrunden. Majs och smultron längst fram. Det ser trångt ut för hallonen, men bilden luras och det fungerar fint.

En granne längre bort i området donerade plattor när hon skulle göra om sin uteplats. Hos oss passar de perfekt och blev en mycket trevlig gång, som gör skötseln ungefär 1000 gånger lättare. Samtidigt som det ser snyggt och prydligt ut. Jag skulle nog ha önskat mig lite mer strukturerade grönsaksodlingar, men vi stoppade ner lite av varje som vi dragit upp i kruka under våren och så fick det duga så i år. Jag inser tyvärr att sista ordet ännu inte är sagt mellan mig och kirskålen som härskade här nere så sent som i vintras. Det blir nog många rensningsvändor till, misstänker jag. Men det börjar i alla fall likna vår slutvision! Och det är vi så glada för.

Den lilla marktäckaren.

I bortre hörnan av kökslandet står en ros. Den har vi diskuterat ingående, många gånger. Det är en magnifik ’The Fairy’ som fanns här redan när vi kom. Men själv hade jag en fantastisk plan som innefattade en hörna full med ljuvliga örter. Perfekt precis bredvid uteplatsen där vår vattenpost finns och där vi kommer att få det där härliga uteköket som maken tänkte bygga någon gång när han inte har något annat för sig. Men av någon outgrundlig anledning så tyckte min man – som lustigt nog också råkar vara den som sköter de tyngsta grävjobben – att rosen var så fantastiskt magnifik så att det vore synd att flytta på den.

’The Fairy’. Ingen liten diskret älva hos oss. Tvärtom – en enorm jätte som väller ner över terrasskanten. Helt fel i grönsakslandet, men alldeles alldeles underbar!

Han hävdar med bestämdhet att den inte kommer att klara en flytt. Nix. Faktiskt absolut inte, aldrig någonsin. Faktiskt. Så den får stå där den står. I alla fall tills vidare. Jag klämde ner lite kryddor i hörnet som fanns kvar och tänker att de kanske kan inspirera till stordåd någon gång i framtiden. När han står vid sin nybyggda grill och lagar till en hejdlöst god lördagsmiddag så kanske han kommer på vad bra det vore med plats för ännu mera salvia och dragon och rosmarin. (Tänk en stor, maffig rosmarinbuske som väller ner över kanten istället! Den skulle klara sig året om i den hörnan. Jodå, nästan alldeles säkert så tror jag att den skulle klara sig. Åh, vad härligt det skulle vara!)

Annars är vi förstås, precis som så många andra, bekymrade över årets massiva torka. Än har vi inget bevattningsförbud, och tur är väl det, så mycket nyplanterat som vi har.

Det regnar! Nej, bara fusk. Ibland måste grönsakerna vattnas, det kommer man inte ifrån.

Det är kommunalt vatten i våra ledningar och det är man glad för när man ska dricka och laga mat. Men med tanke på bevattningen skulle det kännas betydligt mer vettigt med sjövatten. Lite synd  att Årstaviken är så nära och ändå så långt härifrån när man ska vattna sina odlingar. Fast vi gör förstås vad vi kan, lagrar regnvatten i tunnor och begränsar oss så gott det går. Återstår att se om det kommer något regn i augusti. Självklart förstår jag dem som älskar fina sommardagar. Men själv tycker jag bäst om den lite svalare svenska sommaren.

Men när det nu råkar vara värmebölja och torka så gör det ju ingenting alls att iris händelsevis är en förnämligt torktålig växt. (Tänk bara på att passa den med vattning när den är nyplanterad). Förresten! Jag har beställt en massa spännande irisar från USA som är här om några veckor. Bara åt mig själv, men kanske tar vi in några av sorterna i butiken till nästa säsong. Ska testodla dem lite först.

Det ska jag berätta mer om en annan gång. Nu är det dags att runda av detta enda juli-inlägg. Vi ses igen i augusti!

En fin liten kompis i perennrabatten. Campanula ’Fancy Mee’.

Lämna ett svar

16 − 7 =