Dessa ljuvliga försommarkvällar på kolonin! Nu sjunger tulpanerna på sista versen. Men de är vackra ända till slutet.
Tulpanrabatterna i kvällssolen.
Och mellan hägg och syren så blommar förstås alla rhododendron! Nu gäller det att ge sig tid att bara njuta.
Urgammal rhododendron av okänd sort.
Just nu är vår egen lott som allra bäst. (Det gäller bara att vinkla kameran så att man inte får med de sista parksallatsbladen.)
Alla gillar en bänk att vila på.
Den gamla bänken som skulle målas om blir underbar i sitt förfall när rhododendronkvisten, som nog är minst lika gammal, vilar sig på den. Om det gick att stanna tiden så skulle jag gärna göra det precis nu!
Det här är en mycket kär favorit hos mig. En helt fantastisk liten dvärgiris som heter ’Well Suited’. Den har hängt med i ganska många år nu, men det är inte ofta jag hittar den till försäljning i Sverige. Redan 1990 introducerades den av irisförädlaren Paul Black i USA. Den är så läcker tycker jag. Elegant i färgställningen, men titta så fint den passar ihop med anspråkslösa vårblommor. Det är alldeles vanlig vårstjärna som den samsas med. Just det här exemplaret har övervintrat i växthus och tajmar därför vårstjärnan alldeles perfekt. Men med en tidig höstplantering så tror jag nog att de ska kunna blomma tillsammans alldeles spontant också.
’Well Suited’.
Det är så härligt med riktigt närgångna närbilder på irisar. Jag vet inga blommor som har så underbara detaljer.
I höstas ordnade jag med ”testodlingar” på kolonin av lite annorlunda irisvarianter. De kom sent ner i jorden och har därför inte kommit lika långt som kompisen på bilden. Men det ska bli spännande att se dem blomma längre fram.
Jag arbetar för fullt med mitt spännande iris-projekt och snart är det förhoppningsvis klart! Då ska jag berätta mer.
Nu blommar tulpanerna längs vår mittgång. På vår kolonilott är blomningen som allra vackrast just så här i början av våren och på försommaren.
Tulpanblomning på kolonin.
Förra året hade jag tryckt ner massvis av tulpaner. ’Verona’ och ’Purissima’. ’Verona’ är en ljusgul, dubbel tulpan med en fantastisk citrusdoft. När den slår ut ser den precis ut som en pion. Helt underbar. ’Purissima’ är en enkel vit tulpan som blev enormt fin tillsammans med kompisen ’Verona’. Jag ska rota fram gamla bilder vid tillfälle, för det blev otroligt vackert. Men i år lyser förstås ’Verona’ med sin frånvaro. Bara några enstaka har orkat upp igen. Det blir ju ofta så med de dubbla hybriderna. Lite synd, men man har svårt att låta bli läckerbitarna ändå. Men ’Purissima’ verkar vara en pålitlig trotjänare. I år blommar den i alla fall lika stiligt som förra säsongen. Och den räcker gott. Lite mindre maffigt, men kanske lite mer elegant…
I rabatterna längs mittgången kommer senare fina nävor. De är ett arv efter tidigare ägare. Två rejäla plantor fanns på kolonin. Vi delade dem och portionerade ut små tussar längs hela gången. Och i år ser de ut att ta sig riktigt bra! Det ska bli så läckert när de har vuxit till sig ännu mer. Vilket år som helst…!
På promenad i Eriksdalslunden.
Vi njöt ordentligt idag. Nästan hela familjen var med, bara storebror hade annat för sig. En lång promenad blev det också, för att titta på alla fina magnolior. På vår lott har vi bara en blygsam stjärnmagnolia, även den är arvegods. Men runtom i Eriksdalslunden finns flera pampiga träd som absolut måste avnjutas så här års.
Magnolia hos en granne längre bort. Magnifik!
Jag kan verkligen rekommendera promenader längs Årstaviken. Det finns så mycket vackert att titta på. Och när träden slår ut och fåglarna kvittrar som besatta, då är det inte dumt med kolonier! Oavsett vilken sida av staketet man är på.
Om man letar noga bland buskar och blad så hittar man många roliga växter redan så här tidigt på säsongen. Idag ägnade jag mig åt ogräsrensning. (Tyvärr behövs det fortfarande. Jag vet inte hur många varv jag har gjort på den här kolonilotten nu. Men parksallaten tycks bestå för evigt!) Den bästa stunden får man när det börjar bli dags att runda av för kvällen. I skymningslugnet är det så härligt att bara njuta av sjöutsikten och fågelkvittret. Det går nästan att glömma bort det ständiga suset från trafiken på Johanneshovsbron. Och lyckan blir ju fullkomlig när man upptäcker att den halmgula kejsarkronan Fritillaria ’Raddeana’ blommar som allra bäst i mitt lilla woodland under syrenerna.
Halmgul kejsarkrona.
En annan finfin kompis är den här primulan som jag har glömt namnet på. (Jag måste lära mig att skriva upp allting. Det är så irriterande när namn tappas bort. Jag tror ju jämt att jag ska komma ihåg allt. Men det gör jag förstås inte.)
Åh, som vi har längtat. Södersluttningen bjuder som vanligt på tidig blomning. Och de där första snödropparna är verkligen de allra vackraste. Snön på gräsmattan smälter också och upp tittar krokus och annat fint.
Liten, men ack så välkommen krokus.
Våren är min favorit av alla årstiderna. Allt ligger framför oss. Fullt av löften och stora planer. I år ska jag rensa och besegra parksallaten! Jajamensan! Och jag ska starta företag. Nä, vänta, flera företag! Johodå, det hinner jag visst. Allt hinner jag. Allt vill jag. Allt kan jag. När juli sedan kommer så tittar man sig omkring, ser att det minsann sticker upp lite parksallat i år också. Och kanske är inte det där hallonlandet riktigt färdigt än. Men smultron! Jag ska åtminstone ha smultronen åt barnen på plats i år. Jo, jag kommer att hinna. I år blir det bästa året hittills! Och nu är våren här!
