Augusti. Den sista av sommarmånaderna. Jag drabbas lätt av lite sensommarångest så här års. Så mycket man planerade och ville och skulle. Och kanske blev inte så mycket gjort som man hade tänkt sig… Men i år tycker jag att vi skyller på värmen! Vi verkar vara många som mest gått omkring och flämtat i skuggan. Min andra hälft hör dock till dem som käckt utbrister ”Äntligen fick vi en riktig sommar!” Under 35 grader kan det omöjligt vara för varmt, enligt hans termostat. Ibland är vi lite olika, han och jag…
I förra veckan var det därför jag som sa hurra, äntligen fick vi lite svalare dagar! Och regn. Visserligen mest i form av korta skurar. Men ändå… Växterna blir glada och det är härligt att se allting växa så det knakar. Fast i skrivande stund är ”Afrika-värmen” här och hälsar på. Nästan 29 grader i skuggan igen. Då blir det inte mycket gjort från min sida. Bara vattna det viktigaste, njuta av det som fortfarande blommar och så får man tänka att ogräset faktiskt går att rensa någon annan dag.
Vi har tagit det lugnt på kolonin hela familjen när värmen har varit som värst. Man orkar inte mycket annat. Men det finns ändå en hel del måsten och borde. Äppelträdet behöver beskäras igen. Vi satsar främst på JAS-beskärning (dvs beskärning under juli, augusti eller september) vilket betyder att det är hög tid nu. Att renovera vårt äppelträd är en segdragen historia. Det hade varit lämnat vind för våg under väldigt många år. Väldigt, väldigt många år faktiskt. Projektet att försöka få en lite mer klassisk fruktträdsfason på det måste därför tas bit för bit. En hård beskärning skulle bara resultera i massor av vattenskott som varken vi eller trädet skulle bli gladare av. Vår arborist som vi konsulterade redan den första sommaren på lotten har rekommenderat en 5-årsplan som vi nu försöker följa.
Vad borde jag mera? Plantera iris förstås, har massor i växthuset som behöver få komma ut i rabatterna. Lite vit kantnepeta väntar också på att få flytta ur sina krukor. Jag borde rädda päronträdet på baksidan som håller på att kvävas av levnadsglad humle som svingar sig upp i den trötta gamla trädkronan. Jag borde hjälpa bokharabindan på plats så att den kan väva en fin, tät och grön gobeläng på vår spalje, som utgör den sista väggen längst ner på lotten. Och jag borde förstås rensa ogräs! De klarar sig alltid, det spelar ingen roll hur torr och eländig sommaren än är, livskraften hos kirskål och parksallat slår det mesta.
Men idag tar vi det lugnt! Snart kommer väl svalkan tillbaka och med den arbetslusten. Tills dess står mera vila på schemat! Och att umgås med besökare förstås. Den här kompisen dyker ofta upp på kolonin, vi har en hel släkt med ekorrar i Eriksdalslunden. Tänk att vi befinner oss mitt i Stockholm. Det kan man inte tro!
