Lite före- och efter-bilder är alltid roligt. Så här såg gränsen mot grannen ut när vi kom.
Lummigt? Ja! Populärt hos styrelsen? Nej. Lite för mycket djungel för en kolonilott. Helt enkelt. Vår företrädare hade odlat potatis på de öppna ytorna på var sida om mittgången. Lite blommor hade planlöst fått bo i kanterna. Men växtkraften är enorm i den härliga södersluttningen och de öppna ytorna var långt ifrån öppna längre. Parksallat och björnbär hade tagit över precis allting och övriga växter armbågade sig fram för glatta livet. Man fick jobba med machete snarare än med någon liten elegant sekatör. När vi hade rensat ett antal varv så ser det numera ut så här istället:
Egentligen är jag inte så förtjust i gräsmatta på kolonier. Det är lite för mycket villaträdgård för min smak. Jag tycker att odling och rabatter ska vara tongivande på den lilla yta som en kolonilott utgör. Men med två barn som gärna doppar tårna i gräset och lägger ut filtar och har picnic så kändes det på sin plats att omvandla potatislanden till små minigräsmattor. Åtminstone för en tid framöver. Och det blev ganska trevligt. Rabatterna blir väl avgränsade och hela grundstommen för lotten känns tydligare. Vi är nöjda! Nu har vi byggt rejäla stöd som honungsrosor ska få klättra på. Det blir finfina väggar som ramar in bra. (Jo, det kan hända att rosorna blir för stora och tunga i framtiden, trots att jag och sekatören kommer att passa dem noga. Men den dagen den sorgen. Nu gör vi så här och så får vi se hur det slutar.)