För att överhuvudtaget kunna ha en blogg som heter Bakom staketet så är det ju bra om det till att börja med finns ett staket. Det har i ärlighetens namn varit lite si och så med det hos oss på sistone. En stor gren föll i vintras från den gamla lönnen som står i parken bakom vår lott. Den landade rakt på staketet och en hel sektion gav vika. Sedan dess har staketet stått och lutat sig mot häcken och enbart hållits på plats med ett par sorgliga buntband. Men nu är det dags för ändring på det! Det är fler staket än vårt som behöver renoveras och det hamras och spikas i området så det står härliga till. När det kommer till snickarjobben så lämnar jag med varm hand över till maken (som inte alls är snickare egentligen, men man kan nästan tro det ibland). Nu blir det fint och stadigt och rött och snyggt igen.
Annars är det mycket som har blommat över på lotten nu. Ett gäng med sent sådda fröer kan möjligen lysa upp framåt höstkanten om vädret får hålla sig varmt. Det återstår att se. Men en och annan guldklimp hittar man alltid. En fantastisk ’The Fairy’ står helt galet parkerad bland en massa kirskål och parksallat, i just den rabatten som jag hade tänkt omvandla till köksland och örtagård. Det gör helt enkelt för ont att bråka med en så sagolikt vacker älva, så vi är överens om att låta den stå kvar. Däremot är vi inte riktigt överens om vem som ska försöka rensa rent runt fötterna på henne. Hon bjuder på många vassa taggar också, utöver den magnifika blomningen. Ole dole doff – tänk, jag tror att detta blir mitt jobb!
